—

Det är galet mycket på jobbet på grund av Corona, en kär vän har fått en hemsk sjukdom och i dag kom beskedet att våra gudstjänster ställs in, på grund av nya restriktioner, och istället kommer de hållas via nätet. Jag var redan ledsen men höll mig fast vid att det snart är söndag. Nu när beskedet kommit att det inte blir några fysiska gudstjänster på ett tag är det som att jag inte kan andas. Det är så mycket jag lämnar över till Gud när vi har gudstjänst och församlingsgemenskapen ger mig så mycket kraft och energi, där får jag luft i mina lungor och jag kan andas ännu en vecka. Det är församlingen som gör att jag orkar hålla fast vid den nya människa jag blev när jag tog emot Jesus. Det finns ett före och ett efter. Gud lämnar inte mig för att gudstjänsterna ställs in men det är lättare för mig att hålla fast vid Gud när jag återkommande träffar församlingen som ju är min familj. Det är svårt att hålla kroppen hel när inte kroppsdelarna får mötas. Texten ”På Dig min Gud förtröstar jag när oro skymmer min morgondag för jag vet Du är trofast emot mig” spelas om och om igen i mitt huvud, tack Gud för att Du planterat den där. Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta men jag är orolig över vad som händer med mitt hjärta om jag inte får ständig påfyllnad! Jag kan inte trilla tillbaka till den jag var innan, då dör jag inombords. Be för mig och be för världen!