Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft

Det är en konstig tid vi lever i. Den sociala distanseringen tär på oss, den tär på mig. Jag är en sådan där socialsjuk människa som vill umgås med folk hela tiden. Jag är lyckligt lottad som inte tillhör en riskgrupp och därför inte behöver isolera mig helt och för detta tackar jag Gud. Men jag saknar församlingen så mycket. Det är som ett hål i mitt hjärta att inte kunna träffa storfamiljen varje söndag. Jag saknar leenden som möter en på kyrktorget, jag saknar förbönsstunden, jag saknar känslan av att ett hundratal kristna syskon samlas tillsammans i kyrkorummet för att tillbe och åkalla Herren.

Samtidigt sporras jag av utmaningen och prövningen i att ändå hålla fast vid Gud, det lockar mig att ännu mer söka Honom. Att ännu mer läsa bibeln, att ännu mer fylla mitt liv med lovsång. Att inte bara lyssna på och sjunga lovsång utan att leva lovsång. Att låta ordet få påverka mina val och min inställning. Den här stormen kommer blåsa över och tills dess lutar jag mig på några ord från Filipperbrevet. Ett bibelord som ständigt återkommer i mina tankar just nu är från Filipperbrevet 4:13 ”Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft”. 

Att bygga sitt liv på Jesus och göra sitt bästa för att låta Hans liv genomsyra mitt är för mig att leva lovsång och jag vill verkligen uppmuntra er att lita på och hålla fast vid Honom som ger oss kraft!

Jag tänker också mycket på Filipperbrevet 4:4-7 ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt ert förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

Vi kommer ses igen och det går att glädja sig även i en kris! Lita på Gud och låt Hans ord få bli en lovsång i ert liv!

—

Det är galet mycket på jobbet på grund av Corona, en kär vän har fått en hemsk sjukdom och i dag kom beskedet att våra gudstjänster ställs in, på grund av nya restriktioner, och istället kommer de hållas via nätet. Jag var redan ledsen men höll mig fast vid att det snart är söndag. Nu när beskedet kommit att det inte blir några fysiska gudstjänster på ett tag är det som att jag inte kan andas. Det är så mycket jag lämnar över till Gud när vi har gudstjänst och församlingsgemenskapen ger mig så mycket kraft och energi, där får jag luft i mina lungor och jag kan andas ännu en vecka. Det är församlingen som gör att jag orkar hålla fast vid den nya människa jag blev när jag tog emot Jesus. Det finns ett före och ett efter. Gud lämnar inte mig för att gudstjänsterna ställs in men det är lättare för mig att hålla fast vid Gud när jag återkommande träffar församlingen som ju är min familj. Det är svårt att hålla kroppen hel när inte kroppsdelarna får mötas. Texten ”På Dig min Gud förtröstar jag när oro skymmer min morgondag för jag vet Du är trofast emot mig” spelas om och om igen i mitt huvud, tack Gud för att Du planterat den där. Jag älskar Jesus av hela mitt hjärta men jag är orolig över vad som händer med mitt hjärta om jag inte får ständig påfyllnad! Jag kan inte trilla tillbaka till den jag var innan, då dör jag inombords. Be för mig och be för världen!