Jag älskar skolavslutningar!
På barnens förra skola fick vi föräldrar inte komma på skolavslutningarna (på grund av platsbrist 😬🔫)!
Antonskolan som barnen går på nu tillåter att föräldrarna är med och i dag var det återigen dags 🎉
Sonen (som helst gått i finkläder varje dag) tog glatt på sig en av sina kostymer och när han i samma galge som kostymen hängde i fann sin röda sammetsfluga som i går var spårlöst borta var lyckan gjord. Nu är det inte så att han hade lidit någon brist på några flugor (eller slipsar för den delen) om vi inte hittat den röda i sammet men kläder är viktigt för den pojken och självklart ska det vara röd sammetsfluga på julavslutningen, det måste man ju förstå!
För dottern är utformningen på dagens fläta det viktigaste och i dag fick vi till två inbakade flätor som korsar varandra och som dessutom hade glitter i sig. Tack gode Gud för youtube! För att vara på den säkra sidan vad gällde mängden glitter (det får inte vara för lite) sprejade vi sedan hela håret med glitterfärg.
Alltså två lyckliga barn och en förväntansfull mamma påväg till skolavslutningen. Barnen lämnades i skolan och mamman (jag, om det inte är underförstått) köpte kaffe för att sedan efter ett tag möta upp i kyrkan ⛪️
Jag är i vanliga fall inte en blödig människa men när dottern på sju år står tillsammans med sina skolkamrater och sjunger "Julen är här" för fulla muggar kan jag inte låta bli att bli berörd. Jag ser hur hon tar i från tårna och jag är så stolt över henne. Hon har övat och övat och övat, säg det inte till henne men hon har övat så mycket att jag får sår i öronen varje gång jag hör den låten.
Jag ser så mycket av mig själv i henne. Vill hon något så gör hon det ända in i kaklet. Ingen kan säga till henne att hon ska göra eller tycka något hon inte vill, då totalvägrar hon (vilket ganska ofta ställer till det för mig som förälder). Det är ruter i henne 💪🏼 och hon kommer ta sig fram bra här i världen. Ingen kan bli arg som hon kan men hon är samtidigt otroligt snäll och omtänksam. Jag sörjer ofta att hon är min sista... 💜
Samtidigt som allt detta snurrar i min hjärna ser jag sonen vinka till mig och jag vinkar tillbaka. Han och hans klass avslutar dagens sammankomst med att sjunga "Nu tändas tusen juleljus" och hans sammetsröda fluga lyser upp i den mörka kostym han har på sig. Älskade unge 💚
Jag älskar skolavslutningar! De minner om hopp och är ett bra avstamp mellan terminerna, mellan då och sen. Oavsett vad som varit då (bra som dåligt) kan livet och världen alltid bli bättre sen.
Jag älskar skolavslutningar!
Ps. Till er som satt i bänkraden bakom vill jag bara hälsa att "Nej, platserna i lokalen har inte blivit mindre. De må ha blivit färre men de har inte krympt".