Bön

I dag fick jag frågan av en vän hur mitt böneliv ser ut. Jag har inte tänkt på det tidigare men mitt spontana svar är att det är ett enda pågående tankepladder med Gud och att det är ganska ostrukturerat. Sen kom jag på att det faktiskt inte är hela sanningen. Jag är ganska ostrukturerad och rastlös av mig men jag övar mig i att stilla mig inför Gud. Merparten av mina samtal med Gud är visserligen ostrukturerat tankepladder men på senare tid har jag ansträngt mig i att faktiskt stilla mig och strukturera upp mitt böneliv. Jag försöker be med hjälp av Böneboken morgon och kväll och jag går på middagsbön kl.12 när jag hinner. Jag gillar den kombinationen av strukturerat och ostrukturerat. Jag tänker också att Gud vet mina böner innan jag ens uttryckt dem för Honom och det känner jag en förtröstan i de dagar jag glömmer bort att be och de dagar jag helt enkelt inte är så empatitrött att jag inte orkar be, då brukar jag slänga iväg en kort bön och ett tack kring nåden av att Gud alltid finns hos mig oavsett.