Trofasthet

Jag tänker ofta på Guds trofasthet och hur jag så tydligt kan se den i mitt liv.

Det tog så långt tid för mig att ta till mig Gud men när jag tittar i backspegeln ser jag tydligt hur Han hela tiden varit där, även när jag inte varit hos Honom. Genom en brokig barndom där jag inte hade någon i min närhet som kunde visa på vem Gud är (förutom de bullbakande pensionärerna på kyrkans ungdom som sjöng ”Tryggare kan ingen vara”) men där jag ändå klängde mig fast vid en tro på en Gud som jag inte kände och inte kunde relatera till. Vidare till en tonårstid fylld av uppror, rädsla, självskadebeteende och aggression gentemot Gud, aggression över att jag överhuvudtaget blivit född. Efter det en gymnasietid där jag stora delar av tiden kämpade emot Gud. Hela denna tid visste jag i mitt inre att Gud finns men jag trodde inte att Han brydde sig om mig, jag trodde att Han övergivit mig.

Sen av en ren tillfällighet hamnade jag i ett sammanhang där det fanns kristna med en levande tro på Gud. Kristna som kunde förklara Jesus för mig. Trots det ville jag inte acceptera Gud, jag var så besviken på Honom. Jag gick ofta till kyrkan med inställningen att ”ni ska inte komma här och tro att ni kan göra mig kristen”, samtidigt var det något så starkt som drog. Jag kände hur Gud drog i mig men jag försökte kämpa emot. Jag hade hela min barndom byggt upp en sådan stark mur runt mig själv, bara för att kunna överleva, att jag hade svårt att släppa in Jesus i mitt liv. Hela tiden förstod jag rent intellektuellt att Gud finns men jag kunde inte ta Honom till mig rent känslomässigt.

En dag var det som att polletten trillade ner. Som att Guds Ande slog mig med en sådan kraft och jag kunde inte längre förneka min tro på Jesus. Jag hade varit blind men nu såg jag. Jag såg att Jesus är vägen, sanningen och livet. Jag såg Hans kärlek för mig. Men jag var fortfarande så skadad av mitt förflutna att jag inte riktigt vågade lita på Honom, än mindre prata öppet om min tro.

Sedan den gången för många år sedan har jag vuxit i min tro och i min relation till Jesus. I dag vet jag att Han alltid var där, även när jag inte trodde det själv. Jag kan se hur Han bar mig igenom alla de jobbiga åren och hur Han hela tiden har förberett mig för den starka tro och gemenskap som jag har med Honom i dag. Jag älskar Jesus av hela min ande, kropp och själ! Med Hans hjälp har jag funnit kraft att förlåta både mig själv och de som gjort mig illa.

Jag är så tacksam mot Gud, över att få leva i gemenskap med Honom genom Jesus. Att få vara ett verktyg i Hans händer. Den senaste tiden har det öppnat upp sig olika möjligheter för mig där jag får vara med och be för människor och deras livssituationer, vilken fantastisk gåva det är!

Tänk att Gud, trots mitt motstånd, hela tiden funnits där trofast vid min sida. Att Jesus gav sitt liv på korset för min skull. Det är så stort och så vackert och så fantastiskt!

Tack Herre för all Din trofasthet och all Din kärlek som lett mig dit jag är i dag. Tack för att jag får lov att vara ett verktyg i Dina händer.